top of page

En avlagd gammal sliten dräkt

Lina Sandells dikt "Vad är att dö?" - En avlagd gammal sliten dräkt - Ett skepp i hamnen - Paradisliljan symboliserar dels jordelivets förgänglighet dels Guds nåd. Som orientalisk symbol är den även  bildtecken för uppståndelse och evigt liv.
Bild_15_En_avlagd_gammal_sliten_dräkt.jp

En av de sista dikter Lina Sandell skrev handlade om döden. Det var 1899. 

Vad är att dö?

Att lägga av en gammal sliten dräkt,

och sova barnets lugna sömn,

tills livets morgon bräckt,

och nya dagen ingått.

Vad är att dö?

 Att komma hem till älskat Fadershus,

från stormig färd på natthöljd stig

till salighet och ljus,

hos Herren Gud i höjden.

Vad är att dö?

Att löpa in i lugn och säker hamn,

från vindens brus på stormigt hav,

i Jesu hulda famn,

dit ingen stormil hinner!

På vintern 1899 fick Lina en mycket svår och långvarig influensa. Det var mer än vad hennes redan sjuka lungor orkade med. Krafterna kom aldrig riktigt tillbaka. Ännu värre tyckte hon det var när hennes minne och tankeförmåga började avta. Så småningom fick hon också svårt att tala. Hon tillbringade dagarna i sin vilstol, stilla och nöjd. Hon var glad, när hon hade Oscar och sin systerdotter Hanna där hemma.

På morgonen den 27 juli 1903 var det dags för Lina att "lägga av sin gamla slitna dräkt". Hon somnade stilla in för att gå till det land, som hon så ofta hade längtat till och skrivit  om. Den 31 juli 1903 begravdes Lina på Solna kyrkogård. Över tusen människor hade kommit för att ta farväl av henne. En kör sjöng flera av hennes sånger. Oscar, hennes man, höll tal vid graven och sa bland annat: "I ett skröpligt lerkärl hade hon en själ full av den helige Ande, av Andens ljus, av Andens kärlek och av Andens nådesfullhet." -- Det var ju att bli fylld med den helige Ande Lina bett om med psalmens ord: "Herre med kraft ifrån höjden bekläd mig...", och Oscar kunde vittna om att hon ägt den helige Andes kraft i sitt liv. Endast tre månader efter begravningen dog också Oscar.

Lina har varit död i över hundra år, men hennes sånger sjungs fortfarande. Jag tror att hennes sångskatt kommer att leva vidare eftersom hon fick sina sånger av Gud. Hennes sånger följde med dem som emigrerade till Amerika och sjungs fortfarande i svenskbygderna. 

Sätt dig gärna ner en stund och sök rätt på hennes psalmer i psalmboken. Sjung eller läs dem och meditera över dem. De har så mycket att ge även oss, som lever nu. 

Lina liknade döden vid olika saker. Jag har tagit med:

Dräkten

Båten som löpt in i hamnen.

Ljusskenet som strålar ner över båten åskådliggör strofen "Att komma hem till älskat Fadershus" -- Man kan tänka sig att ljuset strålar ner genom porten som öppnats för att ta emot Lina.
 

Paradisliljan ovanför stolen har en dubbel symbolik: dels jordelivets förgänglighet, dels Guds nåd. Som orientalisk symbol är den även bildtecken för uppståndelse och evigt liv
 

Man liknar ibland livet vid en väv med olika inslag och trasmattan med sina symboliska färger får anknyta till den tanken:
 

Den röda färgen --kärlekens färg. Jag tänkte på Linas stora kärlek till Gud, till sin man och övriga nära och kära, men jag tänkte också på hennes stora kärlek till nödlidande och arbetet bland dem.
 

Den vita färgen -- renhetens färg. Lina var under hela sitt liv så mån om att leva ett helgat och rent liv för Gud.
 

Den svarta färgen -- står för sorg och död. Lina hade många gånger måst skiljas från både släkt och vänner.
 

Den blå färgen -- betecknar det himmelska -- och på himlen hade Lina tänkt många gånger och ofta längtat dit.

bottom of page