Lina fick många nya och goda vänner i Stockholm. Dels träffade hon många genom sitt jobb och dels lärde hon känna många genom sitt stora engagemang i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
 

Bland hennes kyrkliga vänner fanns det en, som efter ett par år förklarade för Lina, att han ville vara mer än en vän. Det var grosshandlare Oscar Berg. Han sa, att han älskade henne.

Men, o nej! Några sådana känslor var helt otänkbara för Linas del. Hon skulle ju aldrig gifta sig! Det hade hon fått klart för sig redan som liten. Hon kunde inte följa familjetraditionen och bli prästfru på grund av sina dåliga lungor. Att vara prästfru innebar alldeles för mycket arbete -- dels med jordbruket, som präster då för tiden hade som ett bidrag till sin försörjning, och dels arbetet med att bistå sin man i det kyrkliga. Därför hade Lina redan när hon konfirmerade sig, utvalt Jesus till sitt hjärtas brudgum. Hon var så rädd, att något skulle komma emellan och förstöra den relationen. För övrigt var hon så nöjd med att vara självförsörjande och att få ägna sig åt det hon brann för. Ett liv som hemmafru skulle vara otänkbart!

 

För Lina var Oscar bara en god  v ä n. Hon försökte på allt sätt få honom att förstå, att hon inte var intresserad av äktenskap. För det första hade han ju fel yrke, han var inte  p r ä s t! I Linas tankevärld var ett äktenskap med honom  -- eller någon annan -- uteslutet. Kanske det värsta av allt var, att Oscar var sju år yngre än Lina. Det var opassande. Mannen skulle ju vara familjens överhuvud och då gick det inte an att han var yngre än sin fru.

 

När Linas släktingar fick höra talas om Oscars äktenskapsplaner gjorde de sitt bästa för att på olika sätt få slut på Oscars känslor för Lina. Skulle hon trots allt gifta sig borde hon göra som seden var i deras släkt och gifta sig med en präst.

 

Men Oscar visade Lina på olika sätt, att han stod fast i sitt frieri. Lina fortsatte att vara i valet och kvalet, men kärleken segrade ändå till sist och det blev vigsel i maj 1867. Linas bror Johan vigde dem.

​

Oscar såg det som en självklarhet, att Lina skulle få fortsätta med sitt arbete på redaktionen. Hon fick anställa så mycket hemhjälp som hon behövde.

​

Under perioder när Lina hade det kämpigt med hälsan, muntrade Oscar upp henne med sitt glada och omtänksamma sätt.

​

Ett år efter giftermålet var det dags för tillökning i familjen. Men den dag som skulle bli fylld med glädje blev i stället en sorgens dag. Den lilla flickan som föddes, var död! Sedan blev det aldrig någon ny bebis. Däremot tog de sig an flera av Linas syster Thildas (= Mathildas) barn. 

​

Den sociala verksamheten var ett gemensamt intresse för Lina och Oscar. God hjälp fick de av Linas bästa väninna, prinsessan Eugénie. De ordnade med basarer, auktioner och musikaftnar för att samla in pengar till nödlidande i Stockholm. Prinsessan var konstnärlig och skänkte flera keramikalster till försäljning. Alla tre var angelägna att kunna hjälpa de fattiga. Lina gav bl.a.  ut en bok och inkomsten för den gick oavkortad till de nödlidande i Småland under nödåren i slutet av 1860-talet. Oscar hade stort hjärta för dem som sjunkit ner i alkoholmissbruk och han ansträngde sig att rädda och hjälpa så många som möjligt genom olika insatser.

 

Oscar var riksdagsman i två omgångar. Han ivrade mycket för nykterhets- och bildningsfrågor. Vi har till stor del honom att tacka för att vi har bibliotek. Genom hans försorg öppnades också ett bibliotek för sjömän.

Oscar köpte den gamla judiska synagogan i Stockholm. Där inrättade han ett sjömanskapell som också försågs med ett läsrum och en matservering. Där fick gäster ur arbetar- och den lägre medelklassen goda och mycket billiga måltider under många år. I kapellet predikade han själv söndag efter söndag och han var en omtyckt talare. Så Lina blev faktiskt en liten "prästfru" trots allt!
 

Även det litterära intresset hade makarna gemensamt. Oscar gav från 1875 och till sin död ut tidningen "Arbetarens Vän". Han skrev många berättelser -- främst med nykterhetstema -- och en hel del av dem kom ut i bokform. Tillsammans med Lina gav han ut veckotidningen  "Barnens Vän".

Eftersom det var ovanligt att man skrev något som riktades till de yngre läsarna, mottogs all barnlitteratur med glädje.

​

Det är Lina och Oscar som syns i det vårliga motivet. 

Symbolerna för Tro Hopp och Kärlek finns längst ner: Korset, ankaret och hjärtat.

 

Tron var gemensam för Lina och Oscar.

Hoppet hade Oscar att få Lina till hustru.

Kärleken hade båda till Gud och Oscars kärlek till Lina blev till sist besvarad. Jag är säker på, att de fick ett lyckligt liv tillsammans och därför har jag gjort en jättetussilago som lyser som en sol på deras himmel.

​