top of page

Smålands landskapsblomma

lSmålands landskapsblomma linnéan - Psalmen "Herre med kraft ifrån höjden bekläd mig" - Duva med korsgloria i näben är symbol fö den Helige Ande - Forsande vatten - Lina Sandellmotiv i ullteknik.

Linas tre systrar blev prästfruar --- som seden föreskrev. Hennes bror blev präst -- som seden också föreskrev. Lina däremot, hade ända från det hon var liten fått höra: "Du Lina, som är så klen till hälsan, du orkar aldrig bli en prästfru. Du får stanna hemma och sköta om oss, när vi blir gamla." 

Lina ombads ofta komma till sina systrar, när de behövde hennes hjälp för att de var sjuka i tbc eller skulle föda barn. Hon ställde upp så gott hon kunde och orkade, men det var ju inte, vad hon innerst inne ville. Hon kände, att hennes uppgift var att författa. 

Vid ett tillfälle, när allt kändes jobbigt och hon inte mådde så bra själv, skrev hon sången "Herre med kraft ifrån höjden bekläd mig".  Sången är en bön om den helige Andes kraft och har nr 276 i psalmboken.

Jag återger första och andra versen:

  Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig,

jag är så kraftlös och svag i mig själv.

Låt mig ej gå dit ej du kan gå med mig,

led mig till nådens och sanningens älv.

Stilla min törst med det levande vatten

varav ej världen det ringaste vet.

Var mig en skinande eldstod om natten,

var mig en molnstod när dagen är het.

Linnean är Smålands landskapsblomma. Jag läste om linnean i en bok om blomsterspråk. Där stod det: "Man älskar den och hyser den största beundran ej blott för dess yttre fägring utan även för själens skönhet."

Detta tycker jag stämmer så väl in på Lina. Hon var en god representant för sitt landskap, Småland, och jag tycker, att hon verkligen hade själens skönhet. Ett par ordspråk som stämmer väl in på Lina i sammanhanget är: "Det hjärtat är fullt av, talar munnen" och "En god människa bär ur sitt goda förråd fram goda gåvor". Lina visste var Källan fanns, och dit återvände hon ofta och gärna -- till välsignelse för både sig själv och andra. Linneans öppna V-form påminner också om Linas sätt att vara öppen att ta emot kraft ifrån Gud. Det var den Helige Andes kraft, som hon alltid var beroende av.

 

Strax ovanför linnean i tavlans förgrund syns symbolen för den Helige Ande: en rakt nedflygande duva med korsgloria i näbben. Om man följer konturerna längs en bit av vingarnas utsidor och huvudet, så överensstämmer formen ganska bra med linneans öppna form. Man kan tänka sig, att duvan/den Helige Ande sänker sig ner och fyller Lina med sin kraft.

"Stilla min törst med det levande vatten..."  åskådliggörs av den  rinnande bäcken.

Kraft från höjden skulle Lina behöva alldeles extra mycket en tidig sommarmorgon den 24 juli 1858. Hon och pappan skulle åka båt till Göteborg, först över Vättern och sedan på Göta kanal. De hade bara hunnit en bit ut på Vättern, när en häftig kastvind gjorde så att Jonas Sandell miste balansen och föll överbord. Helt chockad såg Lina hans vithåriga huvud skymta fram mellan vågorna, när han försökte hålla sig uppe genom att simma. Innan båten hunnit stanna och backa hade han drunknat! Hans kropp flöt iland ett par dagar senare i närheten av Motala. 

Lina blev som förstenad av sorg. Det kändes, som om hon inte skulle orka leva vidare. Hon försökte bearbeta sorgen genom att "skriva av sig". En god vän påminde henne om kraften och trösten i namnet Jesus. Hon skrev i dagboken bl. a.: Min far och jag hade växt tillhopa sedan många år tillbaka. Ett stort tomrum har uppstått, endast Jesus kan fylla det." 

I en sång, skriven efter hennes fars död, står det bl. a.:

D i t t  n a m n  är en utgjuten salva, som helar
Och stillar och läker min sargade själ.
D i t t  n a m n  är min starkhet, när styrka mig felar,
D i t t  n a m n  är min tillflykt i ve och i väl.

D i t t  n a m n  har bevisat jämväl på mitt hjärta
Den livskraft, som ligger förborgad däri, 
Och stillat min oro och lindrat min smärta
Och gjort mig från dödens förskräckelse fri.

bottom of page