Linas gudstro och hennes blick för allt i naturen smälte samman i den försommarljuva men också rannsakande sången "Pingsten", som jag återger ett par verser av:

 

Naturen firar pingst, och skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.

​

Men, o mitt hjärta, vad gör du?

Månn' du har firat pingst ännu?

Har du väl undfått Anden, säg,

o, vandrar du på livets väg?

​

Jag tog med fyra av de tusen fåglar Lina skrev om. Det är två rödstjärtar och två svarthättor. Den kraftigt stiliserade duvan med eldstungor är symbolen, som berättar om den helige Andes utgjutande över lärjungarna.